presens

Substantiv

presens (oböjligt)

  1. (grammatik) enkelt tempus som anger nutid
    "talar" är en presensform.
    Det här verbet står i presens.
    Varianter: pres. (förkortning)
  2. närvarande , närvaro
    Antonymer: absens

Synonymer

nutidsform

Etymologi

Härstammar från latinska praesens, presens particip av praeesse (vara närvarande).

Översättningar
  • bokmål: presens (no), nåtid (no)
  • danska: nutid, præsens
  • engelska: present tense (en)
  • finska: preesens (fi)
  • grekiska: ενεστώτας (el) m (enestótas) (grammatik)
  • tyska: Präsens (de) n