prins

Substantiv

prins

  1. titel för en ej regerande manlig medlem av ett kunga- eller furstehus
    Besläktade ord: prinsessa
    Fraser: må som en prins
    Sammansättningar: kronprins, prinsgemål, prinskorv

Synonymer

konungason, kungason

titel
  • arabiska: أَمِير m (ʾamīr)
  • armeniska: արքայազն (arkʿayazn)
  • danska: prins (da) u
  • engelska: prince (en)
  • estniska: prints
  • finska: prinssi (fi)
  • franska: prince (fr) m
  • indonesiska: pangeran (id)
  • isländska: prins (is)
  • italienska: principe (it) m
  • kurdiska: kurrmîr (ku), prens (ku), pismîr (ku)
  • limburgiska: prèns
  • nederländska: prins (nl) m
  • nordsamiska: prinsa
  • polska: książę (pl)
  • portugisiska: príncipe (pt) m
  • rumänska: prinț (ro)
  • ryska: принц (ru) m, князь (ru) m
  • spanska: príncipe (es) m
  • tyska: Prinz (de) m
  • vietnamesiska: hoàng tử (vi)