propsa

Verb

propsa

  1. (oftast med prepositionen på eller för) envist kräva
    1976: Barnens ö, P.C. Jersild:
    Om han lät morsan sova till sista minuten, skulle hon nog inte propsa på att följa honom in till Centralen och bussen, som skulle avgå därifrån till Barnens Ö i skärgården.

Etymologi: Härstammar troligen från studentspråk, möjligen av franska proposer (”föreslå”), se proponera. Konstruktionen med prepositionen är influerad av pocka.

Synonymer

pocka, fordra, kräva, insistera, yrka