protestant

Substantiv

protestant

1. person som bekänner sig till protestantism, en inriktning inom kristendom

   1887: Nordisk familjebok:

   Protestanterna skulle hålla de katolska högtidsdagarna i helgd, iakttaga den katolska kyrkans lagar i fråga om giftermål, förbjudna led etc. och betala tionde.

   1888: Skolans ställning till religionsundervisningen, Anna Whitlock:

   I Würtemberg finnas i regeln särskilda konfessionsskolor för katoliker och för protestanter.

   2005 (6 maj): Toppar i kd vill stoppa Weimers (Svenska Dagbladet):

   Han vill ha lägre skattetryck, anser att kungen ska vara protestant och är positiv till kärnkraft och Nato-medlemskap.

   Besläktade ord: protestantisk