racka

Substantiv

racka

  1. (om (hus)djur, främst hundar och katter) kräk
    Sammansättningar: byracka, hundracka, kattracka
kräk
  • polska: kundel (pl) m om hund

Verb

racka

  1. (vardagligt) kritisera
    Jag tycker du ska sluta racka ner på folk.
    Vanliga konstruktioner: racka ner på någon
  2. fästa med rack (vid rån)
kritisera
  • polska: czepiać się, wytykać błędy
  • tyska: schlechtmachen