ring

Substantiv

ring

1. smycke som bärs kring ett finger
2. något som är cirkelformat
3. (matematik, algebra) en abelsk grupp (M,+) utrustad med en ytterligare binär operation: 'multiplikation' som både uppfyller den associativa lagen och att den post- samt predistribuerar över '+'

   Mängden av reellvärda, kontinuerliga funktioner på ett intervall [a,b] är en ring under vanlig addition och multiplikation av funktioner.

4. arena där boxningsmatcher avgörs
5. årskurs i gymnasiet

   1918: Nordisk familjebok:

   Den anställes årligen mellan 10 april och 21 juni med de lärjungar i gymnasiets fjärde ring, vilka anmält sig till undergående af examen.

   2014 (7 sep): Unga dricker mindre alkohol, äldre dricker mer (Dagens Nyheter):

   CAN har sett en minskad alkoholkonsumtion i nian och andra ring på gymnasiet under flera år.

6. grupp av människor, oftast förenade genom obskyr aktivitet

Synonymer

loop, fingersmycke, rundel, cirkel

Sammansättningar

smycke

• klackring
• ringfinger
• tumring
• vigselring

något cirkelformat

• nyckelring
• ringbrynja
• ringdans

arena

• boxningsring

grupp av människor

• sniffring

Fraser

• växla ringar

Verb

ring

1. böjningsform av ringa

Adjektiv

ring

1. ålderdomlig variant av ringa

   Jag hade inte den ringaste aning om det.

   Han behandlar mig med respekt fast jag är ringast i hans närhet.

   Användning: I nutida svenska används uteslutande den oböjliga varianten ringa.