rus

Substantiv

1. tillstånd av påverkan av någon drog (särskilt alkohol) som kännetecknas av förvirring och omtöckning; (även om det som framkallar detta tillstånd)

   1885 Svenska Familj-Journalen Och likväl är ett rus alltid ett rus, antingen det kostat tio kronor eller blott femtio öre, om det hemtats ur drufvor eller ur potatis!

   Sammansättningar: rusdryck, alkoholrus, narkotikarus

   Vanliga konstruktioner: ta sig ett rus

2. (utvidgat) tillstånd av förvirring, hänförelse eller exaltation förorsakat av en upplevelse eller något annat som starkt påverkar känslor (utan drogpåverkan); (även om det som framkallar detta tillstånd)

Besläktade ord: rusig

Synonymer