rusningstrafik

Substantiv

rusningstrafik

1. tidsperiod under vilken trafikintensiteten är högre än normalt, ofta med trafikstockningar som följd

   2011 (30 sep): I Köpenhamn kör cykeln förbi bilen (Hufvudstadsbladet):

   Om man i rusningstrafik cyklar i tjugo kilometer i timmen ska man aldrig behöva stanna för rött ljus.

   Antonymer: lågtrafik