sammanhang

Substantiv

sammanhang

  1. det som något hör ihop med; kontext
    Etymologi: Av tyska Zusammenhang , vilket kommer av verbet zusammenhängen, "hänga ihop".

Synonymer

koppling, samband, kontext

det som något hör ihop med
  • engelska: context (en)
  • finska: asiayhteys, yhteys (fi)
  • isländska: samhengi (is) n
  • katalanska: contexte
  • polska: związek (pl) m, kontekst (pl) m
  • spanska: contexto
  • tyska: Zusammenhang (de) m
  • vietnamesiska: bối cảnh