sans

Substantiv

sans

• uttal: /sans/

1. förnuft

   Etymologi: Av franska sens, "betydelse, sinne", av latinets sēnsus, "sinne", perfektparticip passiv av sentiō, "jag känner". Ytterst av urindoeuropeiska *sent-, "att vara på väg".

   Besläktade ord: sansa sig, sansad

   Sammansättningar: sanslös

   Fraser: sans façon

Synonymer

besinning, måttfullhet, fattning