sekretess

Substantiv

sekretess

1. det att vara sekret; hemlighet, hemlighetsfullhet, hemlighetsmakeri, diskretion, säkerhetsnivå; tystnadsplikt

   1939: Tiden:

   Dittills hade underhandlingarna förts under sträng sekretess.

   2008 (18 sep): Hemliga handlingar om barnen lämnades till media (Helsingborgs Dagblad):

   Trots att det råder stark sekretess inom förskolan lämnade två förskolor ut individuella utvecklingsplaner med barnens namn och födelsedata.

   Etymologi: av fornfranska secretesse, avledning av franska secret (”hemlig”); ytterst av latinska secretus, perfekt particip av latinska avsecernere (”avskilja”)

   Sammansättningar: sekretessbelagd, sekretessbelägga