signa

Verb

signa

  1. göra korstecken; helga
  2. (ålderdomligt) välsigna

Etymologi

Av fornsvenska sighna. jämför danska signe, fornvästnordiska signa, norska signe, fornsaxiska segnon, fornhögtyska seganon (medelhögtyska segenen, segen, tyska segnen), fornengelska segnian (engelska sign), fornfranska segnier, saignier, signer med fler varianter (franska signer). Av latinska signare (”sätta märke på, utmärka, sigillera, försegla...”).i kyrkligt latin även specifikt i betydelsen "göra korstecken, inviga, välsigna". Besläktat med signum. Se även signera.

Användning

Ej att förväxlas med segna (som förr även kunde vara en variant till signa).

Sammansättningar