självrådig

Adjektiv

självrådig

1. som inte rådgör med andra; egenmäktig; maktfullkomlig

   Ett självrådigt kommunalråd som aldrig rådgjorde med någon annan än sig själv.

   1883: Hallings Anna, August Bondeson:

   Han hette Stålbom, och folk sade, att han varit skolepräst förut och att han skulle vara en sträng och självrådig herre.