skalv

Substantiv

skalv

  1. det att skälva; skälvning, skakning
    Sammansättningar: jordskalv
det att skälva
  • engelska: quake (en), shaking (en)
  • tyska: Erschütterung f, Beben (de) n

Verb

skalv

  1. böjningsform av skälva