skrota

Verb

skrota

• uttal: /'skroːˌta/

1. göra av med genom att omvandla något till skrot

   Hon ska skrota sin gamla bil imorgon.

   Etymologi: Sedan 1907 av skrot.

2. kassera

   Kongressen skrotade det gamla partiprogrammet.

   Etymologi: Samma som definition 1. Överförd betydelse.

3. fördriva tid utan ett bestämt mål

   Det blir alltid till att gå hemma och skrota när man är förkyld.

   Etymologi: Sedan 1914 av definition 1.

4. (ålderdomligt, sjöterm) småningom ändra vindriktning

   Den styva brisen skrotade sig långsamt åt sydväst.

   Etymologi: Sedan 1873 av tyska schroten "förflytta; baxa (sig)" av skrot.

Synonymer