slicka

Verb

slicka

  1. dra tungan längs något, speciellt för att få i sig vätska från föremålets yta
    Slickade han på glassen?
    Han slickade sig om munnen.
    Hunden slickade mig i ansiktet.
    När hon ätit klart slickade hon bort grädden som fastnat runt munnen.
    Etymologi: Av fornsvenska slikka, av medellågtyska slicken. Det inhemskt nordiska ordet är fornsvenska slekia, av fornnordiska sleikja (varav även isländska och färöiska sleikja). Ytterst av en urindoeuropeisk rot, med släktingar i andra språk.
    Sammansättningar: slickepinne
    Fraser: slicka bort, slicka på (frimärke), slicka rent, slicka sina sår/slicka sår/slicka såren

Synonymer

slätjå, lapa, föra tungan över

Översättningar
  • bokmål: slikke
  • danska: slikke (da)
  • engelska: lick (en)
  • esperanto: leki
  • finska: nuolla (fi)
  • franska: lécher (fr)
  • färöiska: sleikja
  • indonesiska: jilat (id)
  • isländska: sleikja (is)
  • italienska: leccare (it)
  • koreanska: 핥다 (ko) (haltda)
  • lao: ເລຍ (lia)
  • nederländska: likken (nl)
  • persiska: لیسیدن (fa) (lisidan)
  • polska: lizać (pl)
  • portugisiska: lamber (pt)
  • rumänska: linge (ro)
  • spanska: lamer (es), lamber (es)
  • turkiska: yala (tr)
  • tyska: lecken (de), schlecken (de)