slik

Pronomen

slik

  1. beskaffad enligt tidigare sätt exemplifierat; sådan
    1600-tal: Skulle jag sörja då vore jag tokot, Lasse Lucidor:
    Fly med flit, vem som kan, slik olyckssnara, fängsel gör längsel när lyckan är vrång.
    1981: Blandat sällskap, Alice Lyttkens:
    Jag tror min lilla vän, att du ska slå slika tankar ur hågen.
    Med en slik attityd kommer man inte långt inom mediabranschen.
    Etymologi: Fornsvenska sliker, från fornnordiska slíkr, av svá och lík, germansk rot *swa-lika- («med sådant utseende»), från vilket även stammar danska slig, engelska such, tyska solch och nederländska zulk.