smink

Substantiv

smink

1. produkter som appliceras på hud, ögonfransar, naglar, läppar och ögonbryn i syfte att förändra och/eller förbättra utseendet hos bäraren

   Etymologi: Belagt i svenska språket från 1665, av tyska Schminke av oklar härkomst. Besläktat med latinska smigma ("tvål, såpa").

   Besläktade ord: sminka, sminkare, sminkning, sminkör, sminkös

   Sammansättningar: sminkbord, sminkburk, sminkgrejer, sminkloge, sminkrock, sminkspegel, sminkstång, sminkväska

Synonymer

kosmetika, makeup, make-up