snor

Substantiv

snor

  1. (vardagligt) fast eller flytande substans (slem) som bildas i slemhinnor i näsan, och kan rinna ur näsborrarna
    Snoret rinner hela tiden.
    Sammansättningar: snorbuse, snorgärs, snorkråka, snorluv, snorpäls, snorvalp, snorunge
    Besläktade ord: snora, snorig

Synonymer

nasalt mucus

slem i näsan
  • bokmål: snørr (no)
  • engelska: snot (en)
  • finska: räkä (fi)
  • japanska: 鼻水 (ja) (はなみず)
  • tyska: Rotz (de) m

Verb

snor

  1. böjningsform av sno