soffa

Substantiv

en soffa

soffa

  1. sittmöbel avsedd för flera personer, med rygg- och armstöd
    Etymologi: Av arabiska صُفَّة (ṣuffa, ”soffa, långt stensits”), av arameiska צפא (ṣipā’, ”matta”).
    Sammansättningar: bäddsoffa, hörnsoffa, kökssoffa, lädersoffa, soffkudde, soffpotatis, träsoffa
sittmöbel avsedd för flera personer
  • bokmål: sofa (no) m
  • engelska: couch (en), sofa (en), settee (en)
  • finska: sohva (fi)
  • franska: canapé (fr) m
  • färöiska: sofa f
  • italienska: divano (it) m, sofà (it) m
  • jiddisch: דיוואַן
  • koreanska: 소파 (ko) (sopa)
  • lulesamiska: såffå
  • nordsamiska: soffá
  • nynorska: sofa m
  • ryska: диван (ru)
  • sydsamiska: gaptetjahkese
  • tyska: Sofa (de) n, Couch (de) f