spektrum

Substantiv

spektrum

  1. (fysik) ett band av färger eller våglängder som uppstår genom brytning, eller refraktion, av ljus eller en elektromagnetisk våg
  2. (matematik) till en begränsad operator, de skalärer λ så att operatorn A—λI ej har en (begränsad) invers
  3. (i överförd betydelse) en samling angränsande eller besläktade företeelser som inte låter sig indelas i tydligt definierade kategorier
    Man talar numera om ett autismspektrum.
    Han upplevde ett helt spektrum av känslor.

Besläktade ord

Sammansättningar

Grammatik

Som med flera andra ord av latinskt ursprung som slutar på -um används flera olika böjningsmönster.

Spektra är ett rent latinskt plural och latin saknar ändelse i bestämd form. Ibland används den obestämda formen även i bestämd form. Eftersom den latinska böjningen saknar böjning i bestämd form avråder Språkrådet från användning av denna böjningsform [1].
Det finns även andra former som existerar men som det verkar saknas stöd för, bland annat spektran som obestämd eller bestämd form plural och spektrana som bestämd form plural.

band av färger
  • engelska: spectrum (en)
  • finska: spektri (fi), kirjo (fi)
  • franska: spectre (fr) m
  • italienska: spettro (it) m
  • polska: spektrum (pl) n
  • tjeckiska: spektrum n
  • tyska: Spektrum (de) n
  • ungerska: spektrum (hu)
matematik
betydelse
  • tyska: Spektrum n