sprätta

Verb

sprätta

1. lösgöra genom att med kniv, sax e.d. ta upp sömmar eller skära av trådar, (t.ex. knappar); (utvidgat) skära upp eller loss eller riva, (t.ex. kuvert)

   Dags att sprätta upp sömmarna och sy om!

   Han plockade fram papperskniven och sprättade upp det ganska tjocka kuvertet.

   Vanliga konstruktioner: sprätta upp, sprätta loss

2. (intransitivt, om små partiklar) medelst snabb, kort rörelse fara iväg åt olika håll eller flyga omkring

   Olja sprätte i stekpannan och skickade iväg små droppar på mig.

3. (transitivt) sprida omkring, kasta omkring, skicka iväg

   Det finns de som bara vill sprätta iväg pengar.

   Vanliga konstruktioner: sprätta bort, sprätta iväg, sprätta omkring

4. med snabba och häftiga rörelser krafsa, sparka eller peta i något så att små partiklar flyger omkring

   Där hade de höns som sprätte omkring i gröngräset i en inhägnad.

   Vanliga konstruktioner: sprätta i, sprätta omkring

5. stolt eller högfärdigt gå eller promenera; uppträda överdådigt eller utstuderat elegant

   Det dräller av politiker som saknar verklighetsförankring men som är redo att sprätta runt i maktens korridorer.

   Vanliga konstruktioner: sprätta omkring, sprätta runt

Besläktade ord: sprätt, sprättig

Synonymer