station

Substantiv

station

1. plats där någon vistas

   Vanliga konstruktioner: ha sin station, ta station, göra (en) station, på station

   Jag ska till Japan, och kommer antagligen ha min station hos faster Akiko.

2. punkt, område, plats där något står befinner sig eller har sin (fasta) verksamhet belägen

   Veterinären bor inom sin station.

   Station är, vid landtmätning el. vid astronomiska observationer, det ställe där instrumentet står (WESTE FörslSAOB, 1817)

3. (om förhållanden i Australien) gård där skötsel av kreatur eller får bedrivs
4. (plats för) anläggning för signalsändningar (såsom radio- eller teveprogram, telefon) eller anläggning med utrustning för att generera, förstärka eller omforma elektriska signaler

   På FM-bandet verkar det inte finnas så många utländska stationer.

5. ordinarie plats där tåg (eller spårvagnar eller bussar) stannar för på- och avstigning (och som har perronger och stationsbyggnad(er)); skjutsväsen

   Man inrättade (i Inkariket) fasta stationer, mellan vilka kurirerna löpte. (GRIMBERG VärldH 8: 226, 1938)

6. (restaurangspråk, fackspråk) grupp av bord som en servitör ansvarar för (betjänar)

   Användning: Kan användas elliptiskt för ord med efterled -station.

   Besläktade ord: stationera, stationär

   Etymologi: Via tyskan av latin statio (stående).

Synonymer

Kohyponymer

av-/påstigningsplats

• hållplats
• anhalt

Sammansättningar