statsmakt

Substantiv

statsmakt

  1. den makt som staten har totalt sett
  2. (statsrätt) de statsorgan som statsmakten fördelas på enligt maktfördelningsläran (en statsrättslig teori av Montesquieu). Vanligtvis sker fördelningen mellan dömande makt, lagstiftande makt och verkställande makt.
den makt som staten har totalt sett
  • tyska: Staatsmacht f, Staatsgewalt f
de statsorgan som statsmakten fördelas på
  • tyska: Gewalten (de) f pl. : Legislative (de) f, Exekutive (de) f, Jurisdiktion (de) f