stek

Substantiv

stek 1, u

uttal: steːk

(mat) bit kött, oftast av nöt avsedd som mänsklig föda biffstek

Det blir stek till middag på söndag.

Etymologi: sen fornsvenska stek bildat av steka

Sammansättningar: biffstek, älgstek

Fraser: vända på steken

stek 2, n

(sjöfart) form av lätt upplösbar knop som fäster fartyg vid kaj eller brygga

Etymologi: sedan 1765, av sticka. Se även stäk

Seglaren slog ett stek för att fästa sin båt vid bryggan.

Sammansättningar: pålstek, skotstek, trumpetstek

Synonymer

biff

Översättningar

1. kött

engelska: steak^(en), roast^(en), joint^(en)

tyska: Braten^(de) m, Steak^(de) n

2. form av knop (sjöfart)

tyska: Stich^(de) m

Verb

stek

böjningsform av steka