stinn

Adjektiv

stinn

  1. som har svällt upp till nära bristningsgränsen och nu är styv och hård; utspänd, uppblåst, som nästan sticker ut eller spricker; exempelvis om hudsäckar (såsom kvinnobröst), mage, plånbok; (även bildligt)
    Vanliga konstruktioner: stinn av ngt
    Jätteglad med en stinn plånbok gick jag in i affären.
    Sammansättningar: solstinn
  2. (om ögon) uppspärrade och spända, spänt och orubbligt blickande, storögt stirrande med orörlig blick
Besläktade ord: stint
Fraser: stinn i krävan

Synonymer

fullproppad

uppsvälld, utspänd
  • polska: wypchany, rozdęty, pękaty, napęczniały
(om ögon) uppspärrade och spänt blickande
  • polska: wytrzeszczone ögon, napięty blick