stol

en stol

Substantiv

stol u

uttal: /stuːl/

en möbel på vilken man sitter

Sammansättningar

barnstol
barstol
biktstol
brudstol
båtsmansstol
bärstol
campingstol
domstol
frisörstol
fällstol
gullstol
gungstol
gåstol
huvudstol, bankterm vid ränteberäkning
karmstol
katapultstol
klappstol
kontorsstol
korgstol
länstol
lärostol
matstol, äldre benämning på matbord

munkstol, medeltida trebent stol
nattstol
pianostol
pinnstol
predikstol
påvestol
regissörsstol
ribbstol
rullstol
skäktstol, redskap vid linberedning förr
skrivmaskinsstol
solstol
takstol, bärande bjälklag för tak
talarstol
tandläkarstol
toalettstol
trästol
trädgårdsstol
tältstol
vilstol
vävstol
wc-stol

Fraser

sticka under stol - förneka, dölja

Översättningar

sittmöbel

armeniska: աթոռ^(hy) (ator)
baskiska: aulki^(eu)
bokmål: stol^(no)
danska: stol^(da) u
engelska: chair^(en)
esperanto: seĝo^(eo)
estniska: tool^(et)
finska: tuoli^(fi)
franska: chaise^(fr) f
färöiska: stólur m
ido: stulo^(io)

italienska: sedia^(it) f
japanska: 椅子^(ja) (いす, isu)
koreanska: 의자^(ko) (uija)
latin: sella, sedda
nederländska: stoel^(nl) m
polska: krzesło^(pl)
portugisiska: cadeira^(pt)
ryska: стул^(ru) m
spanska: silla^(es) f
tyska: Stuhl^(de)