stopp

Substantiv

stopp n

  1. stockning, stillestånd, spärr, propp (i röret el.dyl.)
    Det blev stopp i röret.
  2. det att något upphör att existera eller förekomma; avbrott
    Nu skall det bli stopp för klottret.
  3. tillfälligt uppehåll (vistelse) på resa
    Vi gjorde ett stopp i London.

Synonymer

halt, uppehåll

Besläktade ord

Sammansättningar

  • anställningsstopp
  • arbetsstopp
  • bluffstopp
  • byggstopp
  • driftstopp
  • exportstopp
  • flygstopp
  • handelsstopp
  • hyresstopp
  • importstopp
  • lönestopp
  • motorstopp
  • nödstopp
  • presstopp
  • prisstopp
  • rekryteringsstopp
  • skattestopp
  • snabbstopp
  • stoppanordning
  • stoppboll
  • stoppbroms
  • stoppbult
  • stoppbygel
  • stoppförbud
  • stoppgräns
  • stoppklack
  • stoppknop
  • stoppkontakt
  • stoppkraft
  • stopplinje
  • stoppljus
  • stoppsignal
  • stoppskiva
  • stoppskylt
  • stoppsträcka
  • stopptecken
  • stopptid
  • stoppur
  • strejkstopp
1 - stockning, stillestånd
  • engelska: stop (en)
  • tyska: Stopp (de) m, Verstopfung (de) f, Stockung f
2 - avbrott
  • tyska: Stopp (de) m, Abbruch (de) m
3 - tillfälligt uppehåll
  • tyska: Stopp (de) m, Unterbrechung (de) f, Zwischenstopp (de) m

Översättningar

ett trasig ställe som har lagats

Substantiv

stopp u

  1. ett trasig ställe som har lagats