svärd

Fyra svärd eller värjor från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal

Substantiv

svärd

  1. ett handvapen (av metall) avsett för att sticka och/eller hugga med
    Sammansättningar: svärdssidan, svärdfisk, träsvärd
    Etymologi: Av yngre fornsvenska swærdh, av äldre fornsvenska sværþ, fornnordiska sverð, av urgermanska *swerdą n, av urindoeuropeiska *swr̥dʰom ‎("svärd"), av *swer- ‎("skära, sticka i".

Synonymer

glav, värja, huggvärja

långt huggvapen
  • afrikaans: swaard
  • albanska: shpatë (sq)
  • amhariska: ሰይፍ (säyəf)
  • arabiska: سَيْف (ar) m (sayf)
  • armeniska: թուր (hy) (tʿur), սուր (hy) (sur)
  • azerbajdzjanska: qılınc (az)
  • baluchiska: زہم (zahm)
  • baskiska: ezpata (eu)
  • bengali: অসি (asi)
  • bokmål: sverd (no)
  • bretonska: kleze (br) m
  • bulgariska: меч (bg) m (meč)
  • burmesiska: ဓား (my) (dha:)
  • danska: sværd
  • engelska: sword (en)
  • esperanto: glavo
  • estniska: mõõk (et)
  • finska: miekka
  • fornnordiska: sverð, mækir m
  • franska: épée (fr) f
  • färöiska: svørð, mæki m ålderdomligt
  • georgiska: ხმალი (ka) (xmali), დაშნა (dašna)
  • gotiska:

    © 2024 AB24.