svåger

Substantiv

svåger

uttal: /ˈsvoː.gɛr/

maken till ens syskon
ens partners bror

Etymologi: Av fornsvenska svagher, swoger, av medellågtyska swāger, av urgermanska *swēgraz, av urindoeuropeiska *swéḱuros ‎("makes far, svärfar").

Besläktade ord: besvågra, svågerlag, svågerskap, svägerskap, svägerska, svär-

Sammansättningar: buksvåger, dubbelsvåger, halvsvåger, svågerpolitik

Synonymer

svärbror

Översättningar

danska: svoger^(da) u
engelska: brother-in-law^(en)
finska: lanko^(fi)
franska: beau-frère^(fr) m
italienska: cognato^(it) m

lågskotska: guidbrither
polska: szwagier^(pl) m
spanska: cuñado^(es) m
tyska: Schwager^(de) m