svans

Substantiv

svans

(anatomi) utväxt från ryggslutet hos många djur

En hanhund som håller svansen högt visar dominans.
följe; påhäng
böjningsform av svan

Besläktade ord

svansa
svansa för
ha hög svansföring

Översättningar

utväxt

danska: hale^(da) u
engelska: tail^(en)
finska: häntä^(fi)
franska: queue^(fr) f
malajiska: ekor^(ms)
nederländska: staart^(nl)

polska: ogon^(pl)
ryska: хвост^(ru)
tigrinska: ጭራ mf sing.
tjeckiska: ocas^(cs) m
tyska: Schwanz^(de) m