tallrik

Substantiv

tallrik

uttal: /ˈtalrˌɪk/

liten, ofta cirkulär, platta varpå födoämnen kan läggas, exempelvis vid en måltid

Skär löken och lägg den på en stor tallrik.

Sammansättningar: engångstallrik, förrättstallrik, papperstallrik, porslinstallrik, sopptallrik

Synonymer

Etymologi

Av fornsvenska talerk av medellågtyska tallorken (varav även danska tallerken), diminutiv (-ken) av tallôr, besläktat med tyska Teller ("tallrik"), av italienska tagliere ("skärbräde"), av tagliare ("att skära"). Anledningen till att ordet inte slutat på -en är förväxlingen med bestämdhetssuffixet -en.

Översättningar

cirkulär platta varpå föda läggs

bokmål: tallerken^(no) m
danska: tallerken^(da)
engelska: plate^(en)
estniska: taldrik
franska: (att äta på) assiette^(fr) f, (att servera på) plat^(fr) m
isländska: diskur^(is) m

italienska: piatto^(it)
nederländska: bord^(nl) n
nynorska: tallerken m
polska: talerz^(pl)
ryska: тарелка^(ru) f
spanska: plato^(es) m
tyska: Teller^(de) m