tam

Adjektiv

tam

uttal: /tɑːm/

ej vild, van att leva med människor (om djur), domesticerad
kraftlös, beskedlig (i överförd, symbolisk bemärkelse, ofta om person)

Synonymer

Etymologi

Av fornsvenska tamber, av fornnordiska tamr, av urgermanska *tamaz (jämför engelska tame och nederländska tam, samt, via fornhögtyskans zam, tyskans zahm); av roten *tamaz härleds även *teman, vilket gett upphov till tämja. Det germanska ordet är via urindoeuropeiskans *deme-, "tvinga", besläktat med latinets domare, "tämja", "underkasta", vilket genom adjektivformen domesticus även gett den svenska synonymen domesticerad; andra kognater är sanskrits damāyati, "tämjer", persiska dam, "tamdjur" (jämför forniranska damnaim, "jag binder fast", "jag tämjer", "jag underkastar"), grekiska daman, "tämja", "underkasta", och dmetos, "tam",

Antonymer

vild

Besläktade ord

tämja

Översättningar

ej vild

danska: tam (1 & 2)
engelska: tame^(en), domestic^(en)
franska: apprivoisé^(fr), domestiqué^(fr)
färöiska: tamur
katalanska: domesticat m

nederländska: tam^(nl)
polska: oswojony^(pl)
spanska: domesticado^(es)
tjeckiska: krotký
tyska: zahm^(de)

kraftlös, beskedlig (i överförd, symbolisk bemärkelse, ofta om person)

tyska: zahm^(de)