testamente

Substantiv

testamente n

1. (juridik) dokument som beskriver hur en persons ägodelar skall fördelas efter att denne avlidit
2. (bildligt) efterlämnade tankar, budskap till efterträdare

   Vanliga konstruktioner: litterärt testamente, politiskt testamente

   1924 (6 maj): Brånalt sjunger ut mot partiregimentet (Dalpilen):

   I ett politiskt testamente, som han avgivit, förklarar hr Johansson, att han lämnar riksdagen för att kunna behålla litet av sin självaktning kvar. Han har funnit det motbjudande att se, hurusom den viktigaste parollen i riksdagsarbetet är: partiet främst.

   2007 (27 juni): Tony Blair skapade en ny socialdemokrati (Svenska Dagbladet):

   Blair [har] lämnat efter sig ett politiskt testamente. I en rad tal [...] har han stakat ut framtidens utmaningar och hur de bör mötas

   Besläktade ord: testamentera, testamentsexekutor