tjänare

Substantiv

tjänare

  1. betjänt
    1911: Iduns kokbok, Elisabeth Östman:
    Vid ett middagsbord för 12 personer kunna två tjänare passa upp: vid större fester måste man hava fyra, ty två och två måste alltid följas åt, om uppassningen skall gå riktigt bra.

Synonymer

passopp

betjänt
  • engelska: servant (en)
  • nederländska: dienaar (nl) m, dienares f
  • tyska: Diener (de) m, Dienstbote (de) m

Interjektion

tjänare

  1. (vardaglig) hälsning, när jag ringer en vän.
    Varianter: tjenare
    "Tjänare, det är Göran."
(vardaglig) hälsning
  • tyska: hallo (de), servus (de)