tjur

Substantiv

tjur

  1. fullvuxen hanne av nötkreatur, oxdjur, och andra stora partåiga hovdjur.
    1870:Psalmer samt öfversättningar och bearbetningar av Johan Ludvig Runeberg - Och han sticker qvisten ned i jorden/Och från plogen löser sina tjurar.
    1874:Uppfinningarnas bok - Tredje bandet] av Friedrich Georg Wieck och Otto Wilhelm Ålund - Nötkreaturens rörelser äro tröga och långsamma, förståndet inskränkt, läraktigheten medelmåttig; kons lynne är mildt, tjurens trotsigt.
    Hyperonymer: boskap, nötkreatur
    Hyponymer: avelstjur, oxe, stut, tjurkalv

Kohyponymer

Fraser

Besläktade ord

Sammansättningar

Översättningar
  • baskiska: zezen (eu)
  • bokmål: okse (no)
  • danska: tyr (da) u
  • engelska: bull (en)
  • estniska: pull (et), härg (et), sõnn, isane
  • finska: sonni (fi), härkä (fi), koiras (fi)
  • franska: taureau (fr) m, mâle (fr)
  • indonesiska: lembu jantan
  • iriska: tarbh (ga) m
  • italienska: toro (it) m
  • katalanska: toro (ca)
  • latin: taurus (la) m
  • lettiska: bullis (lv) m
  • litauiska: bulius
  • nederländska: stier (nl), bul (nl)
  • polska: byk (pl)
  • portugisiska: touro (pt)
  • ryska: бык (ru) m
  • slovakiska: býk
  • slovenska: samec (sl)
  • spanska: toro (es) m
  • turkiska: boğa (tr)
  • tyska: Stier (de) m, Bulle (de) m
  • ungerska: bika (hu)