tordön

Substantiv

tordön

  1. åska, åskmuller, kraftigt buller
    1907: En blå bok I, August Strindberg:
    En plötslig blixt och ett häftigt tordön vid klar himmel lär honom dock omsider, att det ej är en blind, ofrivillig naturkraft, utan en guds hand, som slungar blixtarne.
    1980: En prinsessa i Berlin, Arthur R.G. Solmssen:
    Trummorna brummade förstämt och tonerna av en sorgmarsch steg dovt mot himlen som ett avlägset tordön.
    Etymologi: Av fornsvenska þordyn. Se Tor och dön.
    Sammansättningar: tordönsknall, tordönsröst, tordönsskräll, tordönsstämma