torv

Substantiv

torv

  1. växtdelar i mossar och kärr som på grund av brist på syre endast delvis förmultnat
    Etymologi: Av fornsvenska torf, törf. Besläktat med bland annat danska tørv, norska torv, nederländska turf, tyska torf och engelska turf.
Översättningar
  • engelska: peat
  • franska: tourbe (fr) f
  • isländska: mór (is) m
  • tyska: Torf m