trä

Substantiv

trä

1. (oräknebart) ett material som fås från träd; trävirke

   1899:Verner von Heidenstam Karolinerna - Ser du, där ute i portgången ha de uslingarna satt in en liten kista av trä.

   2002:Carin Smederöd Göteborgsposten - Knivar med trähandtag bör inte maskindiskas, det torkar ut träet.

2. (vanligast i sammansättningar) ett stycke eller en bit av trä (1.)

   1907:Laura Fitinghoff Barnen ifrån Frostmofjället - Ante lade kudden till rätta under gubbens stela nacke, höljde fällen väl om honom och lämpade vedträna i spisen så att de skulle brinna länge.

   1977:Henning Sjöström Min barndom - Irriterat slog han igen vedluckan, la ifrån sej träet i vedbänken och satte sej slutligen på bänklocket.

3. (dialektalt) träd

Grammatik: I bestämd form singular används vanligen träet/träets, men även formerna trät och träts förekommer, i synnerhet i betydelse 2.

Sammansättningar: träbit, träbock, träbro, trädel, träfat, träfigur, träkol, trämassa, trämassefabrik, träpanel, träpåk, träsko, träslev, trävirke, vedträ

Besläktade ord: träaktig

Synonymer

Verb

trä

1. föra (eller dra) något över eller på eller genom eller in i något

   1995:Per Snaprud Forskning och Framsteg, 7-95 - En swansonprotes har två silikonskaft som träs in i märghålorna i de handben som leden ska förena.

   2000: Lars Porne Svenska Dagbladet - Man trädde gummiringen på skruven, där man också knöt fast tråden.

   Har du trätt tråden genom nålsögat än?

   Varianter: träda