träl

Substantiv

träl

  1. ofri person som tvingats in i servitud; slav
    Användning: Används särskilt om ofria personer under vikingatiden i Skandinavien.
    Besläktade ord: träla, träldom, trälinna

Synonymer

slav

Översättningar
  • bokmål: trell m
  • danska: træl u
  • färöiska: trælur m, trællur m
  • isländska: þræll (is) m
  • nynorska: træl m
  • tyska: Sklave (de) m, Knecht (de) m