träng

Substantiv

träng

1. militär enhet med uppgift att ombesörja sjukvård och förse trupper med förnödenheter och dylikt

   Etymologi: Av franska fart, tåg av trainer (”släpa, dra ut på”) av vulgärlatinets *traginare, av latinska trahō (”jag drar”), se dra.

2. (ålderdomligt) tåg; sammankopplade vagnar och lok

   Etymologi: Av engelska train (”tåg”), av franska train. Se ovan.

Verb

träng

1. böjningsform av tränga