truga

Verb

truga

1. försöka övertala någon att ta emot något, även om denne ursprungligen tackat nej (av artighetsskäl)

   Etymologi: Av fornsvenska þrugha.. Besläktat med fornhögtyska throuwen, threwen (tyska drohen), "hota, klandra", och fornengelska þréan. I svenskan besläktat med trå, trug och trycka.

Substantiv

truga

1. enkel snösko för människa eller djur
2. platta fäst vid nedre delen på en skidstav som hindrar staven från att tryckas djupt ner i snö.

Synonymer

påtvinga, övertala

Varianter

tryga

Etymologi

Av dialektala trioga, tryga, truga, tröga, tryg; motsvarande norska truge.