turs

Substantiv

turs

1. (illasinnad) jätte, troll; särskilt om jätte i den fornnordiska mytologin

   Etymologi: Svenska dialektala tuss, tusse, "jätte", "troll", "dumbom", "oregerlig person"; jfr danska turs, turse , "jätte", "troll", norska tuss, tusse , fornvästnordiska þurs , þuss, fornsaxiska thuris, "underjordens gud", fornhögtyska thur(i)s, dur(i)s, "jätte", medelhögtyska turse, türse , fornengelska þyrs; jfr även det finländska lånordet tursas, "sjöodjur"; av okänt ursprung.

   Sammansättningar: isturs, eldturs

2. böjningsform av tur