tvedräkt

Substantiv

tvedräkt

1. oenighet eller splittring som orsakar missämja

   1910: Nordisk familjebok:

   Äfven inom orden själf uppkommo split och tvedräkt.

   2003 (18 aug): Skyltar måste ha tydliga budskap (Östgöta Correspondenten):

   Jag sökte förklara att även harar lyfter på benet och att fåglar ofta har salmonella i bajset, men vi skildes i tvedräkt.

   Antonymer: endräkt

Synonymer

split, osämja, splittring, oenighet, schism