undergång

Substantiv

under gång

(om t.ex. samhälle, kultur, person) det att upphöra existera, dö eller dö ut, ofta under dramatiska former

världens undergång

Det här blir min undergång.

Besläktade ord: gå under

Synonymer

Översättningar

det att upphöra existera

danska: undergang u
engelska: fall^(en), downfall^(en)

tyska: Untergang^(de) m