union

Substantiv

union

  1. (matematik) (till två mängder) den mängd som innehåller samtliga element som ingår i någon eller båda av de två mängderna, fast inga andra element; unionen av A och B skrives A \cup B
    Unionen av mängden av alla positiva heltal och mängden av talet noll är lika med mängden av alla naturliga tal.
    Fraser: disjunkt union

Synonymer

förening, sammanslutning, förbund, sammanslagning, förenade

matematik
  • engelska: union (en)
  • finska: yhdiste (fi)
  • franska: union (fr) f
  • grekiska: ένωση (el)
  • italienska: unione (it) f
  • katalanska: unió (ca)
  • kurdiska: yekîtî (ku) f
  • nederländska: unie (nl)
  • portugisiska: união (pt) f
  • spanska: unión (es) f
  • tyska: Menge (de) f, Vereinigungsmenge (de) f, Summe (de) f
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: union (matematik)