uppfödare

Substantiv

uppfödare

1. person som föder upp djur

   1935: Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift:

   Man har sagt mig, att Göteborgstraktens uppfödare av brevduvor skola ha en alldeles ovanligt god stam av sådana.

   2007 (24 mar): Shar pei (Helsingborgs Dagblad):

   Hon är uppfödare av en av våra mest ovanliga hundraser, Shar Pei.

   Besläktade ord: uppfödning, föda upp