uppförsbacke

Substantiv

uppförsbacke

  1. backe som lutar uppåt (i den underförstådda (färd)riktningen)
    Den sista uppförsbacken var jobbig i loppet.
    Antonymer: nedförsbacke, utförsbacke
  2. (bildligt) viss svårighet eller visst hinder
    Hösten var en enda stor uppförsbacke.

Synonymer

stigning