upplösa

Verb

upplösa

1. (om klubb, grupp eller förening bestående av personer) göra så att den sluta att existera, d.v.s. så att personerna slutar att träffas eller verka tillsammans på det regelbundna sätt som de tidigare gjort

   Bandet upplöstes 1976, men återförenades fem år senare.

   Presidenten har rätt att när som helst upplösa rådet.

   Ett äktenskap som inte är lyckligt måste kunna upplösas.

   2010 (5 apr): Brown går till drottningen (Svenska Dagbladet), Reuters, TT:

   Brown kommer att gå till drottning Elizabeth och be om att få upplösa parlamentet den 12 april.

   2010 (4 feb): Hamas berett till samtal med omvärlden (Dagens Nyheter), TT-AFP:

   Ett drygt år senare upplöste Fatahledaren Mahmud Abbas regeringen.

2. (om samarbete mellan parter, t.ex. länder) göra så att det slutar att existera (rent formellt, vilket kan innebära en mängd praktiska konsekvenser)

   Unionen upplöstes i slutet av 1900-talet.

   Warszawapakten upplöstes 1991.

   2010 (28 aug): Långt farväl till tysk värnplikt (Svenska Dagbladet), Tomas Lundin:

   Det är en hotbild som gick i graven när muren föll 1989 och Sovjetunionen upplöstes två år senare.

3. (om en samling personer eller föremål på samma plats) göra så personerna eller föremålen hamnar på olika platser, d.v.s. sprids ut

   2010 (10 juni): Lugnt under natten i Rinkeby (Dagens Nyheter), TT:

   Ett ungdomsgäng samlades under onsdagskvällen på torget i Rinkeby men upplöstes sedan.

4. (om abstrakt företeelse) göra så att den slutar att existera

   Vi vill upplösa de könsstereotyper som ligger bakom problemet.

5. (om kemiskt ämne, mindre vanligt) lösa upp

Synonymer