väsen

Substantiv

väsen

1. starkt och störande ljud; oftast oönskat; även överfört

   Ungarna ställde till ett fruktansvärt väsen när de kom hem på kvällen.

   Genua gör inte så mycket väsen av att Marco Polo kom härifrån.

   Fraser: göra väsen av sig; mycket väsen för ingenting

2. (mytologi) fiktiv varelse i sagor eller mytologi

   Tomten var ett väsen man inte ville hamna i bråk med.

   Sammansättningar: gudaväsen, sagoväsen, skogsväsen

3. (filosofi) inre varelse hos en person som är starkt kopplad till dennes varande; (ofta utvidgat) grundläggande (andliga) egenskaper hos människor eller abstrakta företeelser

   Förnuftet är ett väsen hos alla friska människor.

   Denna marknadsmekanism är till sitt väsen amoralisk.

   Matematikens skönhet är enligt mitt förmenande ingen bisak, utan tillhör själva dess väsen.

   Fraser: till sitt väsen

Varianter: väsende

Besläktade ord: -väsen, -väsende, väsentlig, väsentligen, väsentlighet

Synonymer

oljud, buller, oväsen, ande, varelse, larm